Halloween?
Årets halloween blev en helg med ytterst lite halloweenande. Istället var det Umeå Jazz Festival som lockade mig. Jag hade nästan glömt bort att den ens fanns när Emma en dag nämnde de magiska orden Chick Corea. Han skulle ju för bövelen spela HÄR, i självaste Umeå.
För er som inte känner till herr Corea kommer här en snabbkurs från Wikipedia (den engelska förstås, ingen använder väl den svenska?)
Armando Anthony "Chick" Corea (born June 12, 1941) is an American jazz pianist,keyboardist and composer.
Corea is regarded as one of the most important jazz musicians and composers of his generation. Many of his compositions are considered jazz standards. As a member of Miles Davis' band in the 1960s, he participated in the birth of the electric jazz fusion movement. In the 1970s he formed Return to Forever.
Mina planer för helgen förändrades på ett ögonblick och halloweenfesten som var inplanerad blev bara ett kort "Hej!" till partyfolket innan jag satte mig på bussen ner till folkets hus och Idun.
Efter att ha upplevt konserten (som var smått magisk men ändå lite av en besvikelse) mötte jag upp gänget på Allstar och fick äntligen träffa Johanna (med Christian) som jag missade senast hon var i norrland.
Förutom Corea var jag även på en trummclinic (En trumclinic är typ en två timmar lång onanisession för trummisar) med Omar Hakim samt en mindre konsert med John Scofield Trio, båda riktigt häftiga.
Nu tror jag faktiskt att jag gör ett abrupt stopp och avslutar för den här gången. Jag ska försöka hålla ner längden på mina inlägg i fortsättningen, ingen orkar ju läsa en blogg med mindre romaner i.
Dagens låt blir extranumret (och höjdpunkten) från Corea-konserten.
Chick Corea & Trondheim Jazz Orchestra - Spain
httpvh://www.youtube.com/watch?v=Nf5ds_sWZlM
Parasta ennen
Egentligen är bäst före-datumet för den här posten utgånget sedan länge, men eftersom det är så otroligt välskrivet känns det som ett slöseri att kassera allt 
Vad jag försöker säga är att jag skrev 90% det här inlägget för 18 dagar sedan och sedan mer eller mindre glömt bort det. Så håll till godo nu!
Efter en lång helg är jag nu tillbaka i Umeå. Tillbaka i en lägenhet full med smutsiga kläder, trasiga cyklar (en iaf) och gammal mjölk.
Det känns dock riktigt bra, och jag tänkte nu göra en genomgång av vad som hänt de senaste dagarna.
Det började i Torsdags med att jag somnade. Mitt i operationssalen. Jag har sövts en gång förut och var därför beredd på vad som skulle ske. Av ren nyfikenhet ansträngde jag mig, JÄTTEHÅRT, för att hålla mig vaken, och försökte verkligen känna efter om man hinner bli trött innan medvetandet lämnar en, men icket... Från klarvaken till djup sovande på ett ögonblick. En häftig upplevelse som jag rekommenderar alla.
Två timmar senare vaknar jag, i en annan säng, med en bandagerad hand som värker en aning. Jag får prata lite snabbt med en läkare som var närvarande vid operationen, och en halvtimme senare har jag fått i mig frukost och står ute vid busshållplatsen på väg till Ersmark.
Där ute firade jag min kusin Linns 15-årsdag (grattis igen!) med god mat och tårta. När mörkret föll anlände även Emma, och vi begav oss, i sällskap med vår farmor, mot Strycken.
Strycksele fick som vanligt bli en plats för vila. Och vilade var precis vad jag gjorde. Sömn (minst 11 timmar per dygn) varvat med intagande av smärtstillande preparat blev den huvudsakliga sysselsättningen.
En liten avstickare hanns dock med i och med en tur till farbror Tommy och Anita i Lycksele. Det är en ren skam att det inte blir av oftare!
Slutet på helgenbestod i vanlig ordning av en bussresa i mörkret tillbaka mot Umeå. Redan innan jag klev av bussen insåg jag att mobilen var näst intill tom på ström, och mycket riktigt spelade den sina sista toner strax utanför Vindeln. Ingen mer musik den resan alltså, men till slut var man ändå framme i den mörka staden. Efter en kort promenad till Vasaplan insåg jag dock bittert att nästa buss hem inte skulle gå förrän om 40 minuter, så jag gick tillbaka till Subway, köpte en kaffe, gick tillbaka, spillde gefärun halva innehållet över min vita tröja, och satte mig till på en bänk och väntade. En halvtimme senare var jag hemma.
Dagens låt har gått varm (stekhet) i min Spotifylista ganska länge nu. En otroligt skön och stämningsfull blueslåt av Sam Brown men här med Joe Bonamassa.
bck
Så nu var man här igen. I "bloggosfären" som trendigt folk kallar det. Men "här" är också i Strycksele där jag nu befinner mig. I min lilla oas av kravlöshet och oändligt navelpilleri. Det är verkligen en lyx att kunna bege sig hit när som helst och komma ifrån stadslivet en stund. Nu har jag å andra sidan inget emot stadslivet, tvärtom! Men orden "omväxling förnöjer" har sällan passat så bra som här.
Det var mer än länge sedan jag uppdaterade här, och tro mig, ingen är mer medveten om det än jag! Men att sitta här och ursäkta mig för att INTE gjort något som jag ändå inte behöver göra är rätt meningslöst. Jag tänkte istället försöka mig på att sammanfatta de 15 (!!!) veckorna som gått sedan sist. Here goes:
- Jag fick avsluta en av de bästa kurserna jag någonsin läst. Design Av Samverkande System (DASS) var betydligt mer spännande än den lät, med fokus på projektarbete och "designprocessen" fick vi jobba länge och väl på något som ändå inte blev klart. Tillfredsställelsen är total!
- Emma har kommit hem! Min kära syster har blivit allt viktigare för varje dag hon varit bortrest och jag är löjligt glad att hon nu finns "i närheten". Hennes hemkomstdag höll på att sluta i någon slags känslomässig katastrof för ett flertal parter men räddades i sista stund. Phew!
- Jag fick åka ensam till Stockholm Jazz Festival 2010. Min annars så trogne vän Per åkte till Turkiet i sista stund och lämnade mig att ensam försöka uppleva all denna underbara musik. Att få se The Brand New Heavies live är något jag länge drömt om, och när man väl går hem mot tunnelbanan sjungandes i kör med fullt främmande folk (och helt nykter) så inser man att det var värt varenda öre.
- Jag har börjat med och jobbat ganska hårt på ett nytt spel. Projektet har arbetsnamnet JZelda och utvecklingen kommer att kunna följas på http://jzelda.sourceforge.net (men mer om detta en annan gång).
- Vännäsdagarna. Mycket awesomeare än förra året, av ett flertal anledningar. Massor av trevligt folk, och tillfälle att lära sig ytterligare några fraser på FINSKA (numera glömda).
- Jag MISSADE Toto. Om det här var sista tillfället att någonsin se dem live kommer jag aldrig att förlåta mig själv, men att motivera sig till att betala tusentals kronor för att själv åka utomlands för en 2 timmars konsert är svårt. Speciellt när man är utan pengar!
- Jag har fått det stora nöjet att kunna umgås med familjen Pope i Strycksele. En familj nyinflyttad från Oxford UK. Föräldrar i 35års -åldern och 3 helt underbara barn på mellan 6 månader och 8 år. Sjukt trevliga också.
Sammanfattat har det inte varit så illa ändå. Jag avrundar med en låt om allas bästa vän Jesus.
Genesis - Jesus He Knows Me
Fred ut
Sjukdom, och hur man gör för att inte vara en idiot på internet.
För er som tror er känna mig så kommer det här inte som någon nyhet. Jag blir i stort sett aldrig sjuk.
Sist jag kan minnas att jag var allvarligt sjuk (som i magsjuka eller hög feber) var någon gång i början av gymnasiet. Mindre saker som förkylningar inträffar ungefär lika ofta som de olympiska spelen, så jag kan skatta mig lycklig där.
Men nu verkar det ha hänt igen! Förvisso inte den allvarliga typen, men tillräkligt för att jag ska vägra gå till skolan.
Vad gör man egentligen när man är sjuk? Vanligt folk brukar fastna framför TV:n med ett täcke lindat kring sig, men kassa talkshows med långa flintskalliga män som låtsas lösa folks problem intresserar mig inte. Istället tänkte jag komma med lite tips om hur man inte gör sig till en idiot på internet (och då särskilt facebook).
- Om det någonstans står "this really works!" så kan du lita på att det INTE fungerar. Ta ett ögonblick och fundera över rimligheten innan du sväljer betet.
- Om det står "this is not fake" så är det garanterat fake. Skäms på dig om du trodde något annat.
- Om en länk säger "do not click" så låt helt enkelt bli. Du vet innerst inne att det inte finns något intressant bakom den är länken. Visa att du har lite mer självbehärskning än en femåring.
- Om någon facebook-grupp eller applikation påstår att du måste bjuda in alla dina vänner för att få tillgång till något, försök motstå frestelsen (?) Vill du verkligen ge den efterblivna stackaren som skapat gruppen tillfredsställelsen att han lyckats lura ännu en idiot till att gå med?
Här kommer ett exempel på hur din dumhet kan irritera andra, det är en kommentar i en FB-grupp:
DONT READ THIS. YOU WILL BE KISSED ON THE NEAREST POSSIBLE FRIDAY BY THE LOVE OF YOUR LIFE.TOMMOROW WILL BE THE BEST DAY OF YOUR LIFE. NOW YOU'VE STARTED READING THIS. DON'T STOP. THIS IS SO FREAKY.
1. say your name ten times.
2. say your mom's name five times.
3. say your crushes three times
4. paste this to four other groups.If you do this, your crush will kiss you on the nearest Friday. But if you read this and do not paste this, then you will have very bad luck. SEND THIS TO 5 GROUPS IN 143 MINUTES. WHEN YOU'RE DONE PRESS F6 AND YOUR CRUSH'S NAME WILL APPEAR IN BIG LETTERS ON THE SCREEN. THIS IS SO FREAKY BECAUSE IT ACTUALLY WORKS
Hur kan så många människor gå på detta? Jag ser den här skiten överallt, vanligast är youtube. Visste jag att någon av mina vänner gick på sånt här skulle jag förmodligen behöva flytta, alternativt begå ett allvarligt våldsbrott mot personen i fråga.
Ett annat exempel som istället är ganska lömskt, men ändå ganska genomskinligt, är när en FB-grupp har "låtsaskommentarer" som försöker få skiten att verka genuin.
Några varningsklockor:
"TRUST ME"
Ja! Jag har all anledning att lita fullt ut på vad en helt främmande person med vinstintresse påstår...
"Är du känslig, så bör du ej kolla på det här!"
Verkligen en klassiker, man blir ju jättenyfiken efter att ha läst en sån varning... zZz.
"Steg 1: Bli ett fan"
Kom igen... Ge inte efter. Sätt dig inte i den fula gubbens bil än fast han påstår sig ha godis.
Enbart förnamn på alla "kommentarer" och namnen länkar inte till riktiga profiler.
Jupp. Hela skiten är fake.
Sådär... Färdigwhinat för idag. Nu ska jag återgå till att göra ingenting, jag blev inte riktigt klar tidigare.
Dagens låt: Maroon 5 - Sweetest Goodbye
Tallin 2.0
Jag kommer förmodligen bli alkoholist snart. Min första tanke varje dag när jag kommit hem är "Man kanske skulle ta och blanda sig en drink?"... Jag är egentligen inte i någon bra position att skämta om alkoholism, men jag tycker faktiskt det är ganska kul ändå.
Så varför detta plötsliga alkoholsug då? Tyvärr måste jag nog göra alla besvikna här. Jag känner nämligen inget beroende alls, och jag har inga allvarliga sorger jag behöver dränka. Enormt tråkigt alltså. Sanningen ligger snarare i att barskåpet är REJÄLT uppdaterat sedan Tallinresan. Resan ja! Jag sammanfattar:
Jag har varit i Tallin, det var kul, och fint. Men mest kul. På vägen till Tallin var alla trötta och ville sova, utom jag. Jägermeister är nog en bra frukost frukost. Patrik missade bussen i Uppsala, han var på fel ställe, fast ändå rätt. Jag förstod aldrig det där riktigt.
På vägen in i båten stog en ful fågel och ville ta kort på oss. Jag ville sparka honom på benet men det fick jag inte
. Inne i båten fanns det en massa våningar. Alla våningar hade korridorer, och alla korridorer hade hytter. Några av oss fick bo på våning 9 (högst). Dom andra bodde på 5:an (lägst). Tack tallink. På kvällen blev alla fulla och trängde in sig i hytten som luktade sjärt. Sen kom Olga. Olga var från Ryssland och ville bjuda på bacon. Och morötter. När det blev sent gick alla upp och dansade och köpte drinkar. Utom Marcus. Han hade fått utegångsförbud.
När vi vaknade så startade radion. Jag fattade inte att man kunde stänga av den
Innan vi kommit till båten ville en kille sälja Subutex till oss. Men jag hade redan köpt en glass så jag ville inte ha. På vägen hem var allt nästan likadant, fast den här gången fick Marcus följa med. Emmy fick en massa pengar av nån kille, men han fick inget tillbaka. Jag tror inte hon fattade hur sånt där funkar. På bussen sov alla, utom Marcus, han kräktes i en påse istället. Sen var vi hemma!
Jag hoppats jag inte missade något viktigt. Men nu över till något helt annat. Jag fick ett trevligt mail igår:
Hej!
Du har gått vidare till nästa steg i rekryteringen av deltidstjänst 20% Säljare i Umeå.
MicroShop hälsar dig välkommen till rekrytering i steg två.Rekryteringen kommer att göras i följande steg.
Steg 1: Utvärdering av ansökning.
Steg 2: Skriftligt Tekniskt kunskapstest.
Steg 3: Personlig intervju med fotograferingSteg 4: Personlig anställningsintervju
Steg 5: Anställningsförhandling
Det skriftliga testet är till för att utvärdera dina kunskaper.
Fotograferingen är till för att vi lättare ska komma ihåg vem just du är.
Steg 2 beräknas ta ca 45 min och samtliga sökande gör testet samtidigt
Steg 3 kommer att genomföras samma dag och så fort Steg 2 är genomfört. Endast de personer som gjort ett godkänt resultat på kunskapstestet kommer att gå vidare till steg 3.Rekryteringen kommer att hållas på Umeå Folkets Hus på Vasaplan i Umeå.
Vi hälsar dig välkommen tisdagen den 13/4 kl 09.00.Vänligen meddela om du kan eller inte kan komma.
MVH
Jonas Söderström
5 steg? For reals? Helt sjukt om man frågar mig, men kunskapstestet ska bli intressant. Förhoppningsvis får man briljera lite där.
Dagens låt: Deep Purple - Hush
Btw. Har någon numret till AA? Jag tänkte lägga in det på snabbnummer, om jag skulle få ett infall nån gång.